Alldeles för många gånger har jag fått avboka grejer, många gånger i sista minut. Anledningarna som mina vänner fått höra har varit många, och jag har inte ljugit varje gång. Men många gånger har jag förvrängt sanningen en aning. Sanningen många av dessa gånger är att jag har ont i magen, sovit dåligt, är matt, är illamående, sitter fast på toaletten eller att jag bara inte...orkar.

Alla dessa faktorer försöker jag undvika att nämna då de för mig är detsamma som ett misslyckande varje gång jag behöver skylla på det. Alla dessa symptom grundar sig från ett problem jag har; nämligen min mage. Och sjukdomen Chrons. Något som är helt utanför min kontroll.

Jag träffade en ny vän förra året. Vi klickade rätt bra från första dag och vi bestämde oss för att ta en fika på egen hand någon dag. Vi bokade in en dag då jag var ledig från jobbet och jag såg fram emot det. På morgonen den dagen satt jag på toaletten en timma. Jag hade ont i magen och hade sovit dåligt, så nu satt jag fast på toaletten. Jag minns hur jag tittade på klockan: Hm, 5 timmar kvar, ja men då kanske jag hinner må bättre till dess, tänkte jag.

Efter mitt toalettbesök gick jag för att vila på sängen en stund. Jag ställde klockan så att jag skulle hinna fixa mig och ta mig till avsatt plats i rätt tid. Efter 4 timmar vaknade jag, och kände mig minst lika trött. En konstig trötthet som jag ibland får. Jag är utvilad men känner mig ändå tom och matt. Kan bero på alla stressdrömmar jag har (Mardrömmarna beror till stor del av smärtor under natten och stress har jag fått förklarat för mig).

Jag minns hur jag som många andra gånger bollade tankar fram och tillbaka. Ska jag eller ska jag inte avboka. Orkar jag eller orkar jag inte. Vill jag eller vill jag inte? Efter några minuters vändor inser jag att jag faktiskt inte pallar att ta mig iväg, även om jag vill. Jag skickar iväg ett sms där jag skriver:

Hej! Är jätteledsen, men måste tyvärr avboka. Det har kört ihop sig lite. Jag gjorde en grej igår kväll som drog ut på tiden så har knappt hunnit sova något och vaknade först nu. Jag ska ta och fortsätta sova så hör jag av mig sedan när jag är pigg så bokar vi in en ny dag!

Förlåt.

Det är så otroligt mycket lättare att skylla på något annat. Sannolikheten att något hade fått mig att lägga mig riktigt sent och av den anledningen är trött är så mycket lättare att säja. För om jag berättar som det var att jag somnade klockan nio igår kväll och har sovit 13 timmar men ändå är trött så känns det inte längre som en okej ursäkt. Det skulle vara om jag berättade om mardrömmarna, toalettbesöken och magsmärtan. Men nej, det kortet vill jag spara till när det är värre, mycket värre.

Problemet är bara att jag själv aldrig inser när jag har en acceptabel anledning till att säja som det är, även om jag kanske ligger hemma och viker mig av magsmärta.

Denna vän som jag nämnde i exemplet innan träffade jag under förra året då jag hade väldigt mycket problem med magen. Vi gjorde många försök till att träffas och jag blev jätteglad varje gång min kalender visade att jag kunde träffa henne på föreslagen dag och tid. Men lik förbannat var jag ändå tvungen att skicka iväg dedär satans sms:en där jag avbokade i sista minut för att jag inte mådde bra.

Jag har idag ingen kontakt med henne. Det är mitt fel. Jag har dragit mig undan. Jag skäms så otroligt för att jag inte kunnat säja sanningen. Och jag skäms så otroligt för om jag hade berättat som det var varje gång, då hade hon ju undrat vad jag var för mytoman som hittade på en massa konstiga sjukdomssymptom och annat. För vem orkar inte fortsätta umgås för att man varit på ett toalettbesök? Eller vem fan är trött även om man sover 12 timmar varje natt?

Jo, jag. Men jag har inte riktigt accepterat det än. Det jag vill säja till dig/er som "råkar ut" för mina avbokningar eller uteblivna sms. Hur jobbigt och frustrerande Du än tycker att det är, så kommer jag alltid tycka det är 100 gånger jobbigare än vad du gör. Jag jobbar på det, men usch vad svårt det är. Tack alla ni mina fina vänner som ställer upp och förstår. :)

Pw totalt 1 h o gym: check! På gymnet blev det löpning 25 min och nervarvning 7 min.

Nu blir det hem och ääääta! Hungrig.

När jag var ute o gick på lunchen började jag nynna på Snart skiner poseidon. Kanske för att solen sken?.. Bra låt iaf!

"När vi går genom staden över broar och torg
med doft av salt ifrån havet minns vi glädje och sorg
Och vi minns första gången när änglarna sjöng
hur vårsolen värmde och vintern var glömd

Åh... När vi kastar våra tomma glas
finns det alltid någon med hjärtat kvar
Födda ur hav och himmel står vi kvar,
för vi glömmer aldrig denna stad

Vi såg hur du haltade, vi såg hur du sprang
Med tårar på kinden och hjärtat i brand
Med längtan i bröstet, du stod där och sa:
"Snart skiner Poseidon och Blåvitt står kvar"

Åh... När vi kastar våra tomma glas
finns det alltid någon med hjärtat kvar
Födda ur hav och himmel står vi kvar,
för vi glömmer aldrig Änglarna"

Den handlar dock mer om stan än om landet som jag befinner mig på nu.

..lite då, tjockis! Det är namnet på min playlist som jag använder på gymnet och vid PW.

Jag har kört på samma lista i nästan 2 år (med en del tilläg) och blir alltid lika peppad! Idag hann jag med en 20 min promenad innan jobbet. Solen skiner idag och det är vindstilla!!

Middag idag är nybakat lchf bröd med brie, salami och ruccola. Till efterätt blir det blodgrape! Gott gott.

Jag trodde det skulle vara lite ljusare idag eftersom det är vintertid nu. Men ute känns lika mörkt som natten. De gula löven blåser förbi med en väldans kraft. Jag lyssnar på musik, Lars Winnerbäck, Du gamla, fria nord.

Men vet ni vad? Jag är pigg! Kl är 06 men jag känner mig utvilad. Det betyder att jag inte har någon ursäkt för att strunta i gymmet idag...

Ute på promenad, vilket jag börjar ångra.. Verkar som att det står skrivet "bakis" i pannan på mig för alla stirrar. Kanske inte så konstigt? Smink är kvar under ögonen, håret är i en slarvig boll och myskläderna är på.

Dax för scones!?!