Detta är en gammal video, men ungeofär så låter jag just nu (även om jag inte trycker hakan mot halsen).. Känner mig som en kraxande kråka och jag har redan hunnit svalka mig i duschen 3 ggr idag!

Nu blir det piggelin och sedan sova vidare :)

//Anna
 

Haft halsont under dagen och mot eftermiddagen började det även göra ont i öronen. Nu har jag feber, så jag får nog acceptera att jag blivit förkyld...igen.

Imorgon blir det till att vila, vila, vila och googla på imunförstärkande piller.

Precis ätit mig mätt på en mycket god lunch. Renskavsgryra med råris tillagat på vår murrikka. Mys! Att håret och kläderna nu luktar rök är bara mysigt de också.

Idag kom jag ut på morgonpromenaden, och det är verkligen vackert ute nu. Luften känns sådär härligt ren och uppfriskande som den bara gör på hösten.

Sov så gott //Anna

  ...vad innebär det? Det finns nog inget enkelt svar på det. Alla kan vi göra något även om jag inte kan bidra med det Du gör. Jag har märkt att jag har svårt att inte agera om jag ser någon på stan som ger sken om att allt inte är bra. Det har varit allt ifrån en ung tjej som grät på en parkbänk, hon fick näsdukar. En alkoliserad man som gång på gång ramlade in i väggen, han fick låna min mobil och ringa ett samtal till sjukhuset. En äldre kvinna som såg ut att vara vilse, hon fick vägguidning till Apoteket.

Igår såg jag en man som stod mitt i en gågata. Han hade en stor portfolio som han hade ställt ifrån sig på marken. Hans ben skakade, händerna darrade och han gjorde långa monotomiska ljud. Jag tvekade en stund innan jag valde att gå fram. När jag stod nära honom sa jag: Ursäkta, kan jag hjälpa dig med något, är allt som det ska? Jag förväntade mig inte att han skulle ge mig ett snabbt svar och låta så...normal(!?) i rösten. Han svarade i alla fall att han visste att det såg värre ut än vad det var och att han blev väldigt glad att jag erbjöd min hjälp. Han verkligen såg mig i ögonen och tackade gång på gång. Det fanns inget jag kunde hjälpa honom med. Men jag kände väldigt starkt när jag gick därifrån att jag hade gjort tillräckligt. Jag hade visat att jag såg honom, att jag såg att inte allt stod rätt till och att jag ville hjälpa. Jag hade i alla fall fått visa honom att det finns medmänniskor som bryr sig och som kan erbjuda sin hjälp när man minst anar det.

Testa det du också, nästa gång du ser någon som verkar behöva hjälp: erbjud din hjälp, för vad är det värsta som kan hända?

Färre sura miner och armbågningar, och mer kärlek så mår vi alla bättre! Kliché, men sant.

//Anna

Här är en liten videosnutt från när vi kastade iväg nycklarna till vårt kärlekslås.