En inte allt för seriös sång, men har man tråkigt på jobbet...varför inte skriva en sång?

  Detta är en bild från i somras påväg mot landstället i Fjällbacka. Jag gillar bilden för minns hur glad jag var där. Min gemensamma semester med sambon hade precis börjat, min syster skulle gifta sig, det var fint väder och familjen var samlad. Dock stör jag mig på en grej... Varje gång denna bild dyker upp på Facebook eller i mobilen börjar jag sjunga på en specifik sång som har förmåga att etsa sig fast i hjärnan i timmar, ibland dagar! Så... varsågoda: Detta är vad jag sjungt på under dagen..

Nu ska jag på introutbildning i Ur och Skur. Det ska bli spännande och jag hoppas på givande. Jag arbetar på en förskola där vi bedriver mesta verksamheten utomhus. Lunch och mellanmål äts även de utomhus. Jag trivs riktigt bra med det. Att varje dag få vara ute i friska luften och slippa huvudvärken från trånga och dåligt isolerade innomhuslokaler.

Men ibland är det lite kämpigt. Idag var vi i skogen då haglat och ösregnet började vräka ner. De stackars barnen skrek då haglet smätte mot deras hud. Vi kröp tillslut in under några tallar i hopp om skydd. Men Ur och Skur-barnen våra är otoligt coola, så visst överlevde dem även detta med bravur!

  //Anna

I love my pink lipstick!